2

Titta, de har Statoil i Norge också!

Sist jag skrev så handlade det om vår hastigt påkomna semester. Och här kommer fortsättningen.

Vi lämnade stugan i Rolfkärrs Stugby på Lördag förmiddag.
Stanken från torrdassen i solgasset påminde mig om min barndoms semestrar.
Det var ganska skönt att åka därifrån.

Nu började den långa resan genom Dalsland och Värmland och vidare in i Norge.
Våra barn skulle ÄNTLIGEN få åka utomlands!

För er som läste förra inlägget här i min lilla blogg vill jag nu bara flika in vad lilla sjuåringen utbrast, när vi sa vart vi var på väg:
-Mamma! Har dom spoltoaletter i Norge!!!

Efter att ha kissat i glassburk i ett dygn hörde vi den liksom skräckblandade förtjusningen i hennes röst. Och storasyster kunde inte låta bli att svara: ”Jag tror det. Jag tror de har…en”.

Stackars liten. På frågorna som sedan följde gjorde jag en liten observation.
Att vi vuxna tar saker så för givet.
Att åka till Norge, det är väl inget speciellt?

Men om man inte har en aning om vad ”Norge” är? Hur blir det då?
Hur ser det ut? Hur kommer det vara när vi åker in dit? Det var inte bara hon som hade frågor, visade det sig.
Men särskilt för henne, var det nog så att Jönköping är en plats, liksom Värnamo, Stockholm, Oslo…och Norge.
”Vi ska åka till Norge”
hum…
Det var ju en sanning med modifikation.

Långt om länge kom vi över gränsen.
Och till barnens belåtenhet var allt ungefär sig likt, förutom alla lustiga namn på skyltar och affärer.
Plötsligt utbrister tonåringen:

-Mamma, titta! De har Statoil i Norge också!

Och jag lovar att det är en kommentar hon lär få leva med;)

Vi hade en fantastisk dag i vårt kära grannland.
Vi gick på Karl Johann, fotade Stortinget och Slottet. Vi köpte glass och matade norska duvor.
Och vi köpte norskt godis på REMA 1000 🙂
Sen fick vi en underbar kväll i Halden. Jag har längtat dit i 18 år.
Jag tycker att det är så vackert vid fästningen. Och med det väder himlen gav oss, blev det en toppklass-kväll.
Vi avslutade det hela med att beträda den scen där de spelar in ”Allsång på Gränsen”.
Det var ingen där.
Så vi ägde scenen.

Efter det besökte vi en norsk toalett.
Det var ingen som städat den på en mycket lång tid men nöden har ingen lag.

Dottern tittade in och sa:
-Jaja, det går ju i alla fall att spola.

Kvällens biltur via Svinesundsbron och vidare ner över Västkusten gick bra.
Men vi var tvungna att stanna i Fjällbacka.
Jag har läst Camilla Läckberg hela semestern nämligen och det var lite viktigt att se platserna på riktigt. Och det var så otroligt vackert i solnedgången.

När vi landade hemma på Ektomta 00.30 hade vi åkt 50 mil.
Och vi var väldigt nöjda.

Jag kan bara konstatera efter den dagen att jag verkligen, verkligen är kär.
-i Norge!

Annonser
0

Att kissa i en glassburk:)

Detta är en liten fortsättning på förra inlägget, om helgens lilla semestertripp…

Det var så idylliskt så man knappt trodde det var sant!

De små stugorna som var utplacerade på behagligt avstånd från varandra. Den lilla stranden och bergshällarna som sluttade ner mot Vänerstranden. De dignande blåbärssnåren utmed stigarna längs området. De övriga glada stug-gästerna som vinkade så glatt.  Vedskulet och cyklarna.

Man kände sig verkligen välkommen.

Det var här, i Rolfkärrs stugby, två mil söder om Åmål, som vi nu skulle tillbringa de kommande 18 timmarna.

Stugan var sådär härligt gammaldags och utsikten över Vänern var fantastisk.   på den lilla stugverandan med utsikt över Vänern, och se vattnet glittra och höra måsarna skrika.

Vi lät alla göra vad de ville. Det var bäst så. De ville äta godis före maten, det fick de. De ville bada. De fick de. De ville äta hamburgare. Det fick de.

Jag ville helst bara sitta där med fötterna på verandaräcket och en mugg kaffe i handen och läsa en bok.  Det fick jag 🙂

Det var ett fantastiskt ställe vi helt otippat hade ramlat in på.

Men så var det detta med toaletten…

 

Tänk att det aldrig får vara riktigt bra…

Min lill-tös har ett mycket komplicerat förhållande till toaletter.

För det första kissar hon helst bara i de vita toaletterna. Ni förstår, en gång var hon på Mössebergsparken i Falköping och där hade de en svart toalettsits, och det var minsann INTE roligt ska ni veta 😉 . På bion i Jönköping har de gråa toaletter och det tog lååång tid att vänja sig vid dem.  Men går det bara spola i dem så brukar det numera vara okej.

Och så får det naturligtvis inte heller lukta illa på de toaletter hon tänker besöka.

tonåringar hade varit och spanat in toaletten och tanklöst utbrast att det minsann inte var så kul att gå på en toa som det stank om och surrade flugor i, så var katastrofen som ni förstår, väldigt nära.

-”Det är nog inte så farligt”, sa jag, och korsade fingrarna

-”Man vänjer sig nog”.

Till saken hör att det inte var alltför längesen som lilltös först bekantade sig med en Baja-Maja. Vi var iväg för att hämta hem några av syskonen från ett scoutläger. Då blev lilltös kissnödig. Jag blev informerad av syskonen om att toaletterna hade skötts jättebra och att det inte var några problem alls att gå där jag drog en lättnadens suck.

För  det är nämligen så, jag ska erkänna det, att Skratt-Maja har ett i det närmaste fobiskt förhållande till just Baja-Maja, och när dottern på vägen dit frågade mig om det verkligen var vanliga toaletter så ljög jag och sa: ”Ja, nästan”.

Hon trodde mig inte när vi kom fram och hon såg de blå hytterna..

-”Jodå”, sa jag och öppnade locket för att berätta hur det hela skulle gå till.

Då kom chocken!

De hade måhända skött toaletterna dagarna innan, men nu, såhär sista dagen hade de valt att vänta. Nu må känsliga läsare hålla för ögonen men…holken var full.

Nästan till kanten faktiskt, och överst låg en prydligt placerad…ja, hur ska vi säga det…korv;)  Ej övertäckt med papper.

Dottern spärrade upp ögonen och rusade därifrån vilt förkunnande att hon minsann INTE aldrig i livet skulle gå på en sådan toa!  Hon tänkte minsann hålla sig till vi åkte därifrån!,

Tack och lov så klarade hon det.

Och jag också;)

 

Nåväl, nu satt vid där i stugan i Rolfsby och så kom den mening vi alla fasat för:

-”Jag måste gå på toaletten, kan någon följa med mig”. Vi valde att låta storebror följa med. Vi tänkte att det kanske skulle gå lättare då. Efter en halv minut var hon tillbaka och hon var JÄTTEsur

-”Det var ju ingen spolar-toalett! Jag vägrar att kissa i den där äckliga toaletten”!

Det var ingen ide att försöka vända hennes tankar. Hon hade bestämt sig. Vi konstaterade bara att det inte fanns något annat alternativ och att hon skulle bli tvungen att vänja sig. Men hon själv låg på sängen och tyckte synd om sig själv.

Efter en  stund fick jag helt sonika plocka fram min gömda pedagogiska ådra och försöka förklara hur en toalett fungerar. Sen jämförde jag det med hur en Baja-Maja fungerar, och tillsist hur det låg till med den sortens torrdass stugbyn hade att erbjuda. Jag tyckte själv att jag var ganska pedagogiskt underhållande och efter en stund gick hon med på att följa med  och titta en gång till.

Men att sitta där, nej det gick INTE…

Timmarna gick och vårt envisa lilla söta barn, höll sig. Hon kan nämligen inte kissa i skogen heller! För då kommer det myror och kryper upp på hennes fötter förstår ni…

Men tillslut var det jag som gav med mig. Jag ville inte ha kiss i sängen att ta hand om på morgonen så jag sa helt enkelt:.

-”Du får väl kissa i glassburken!”

 

Först stirrade hon på mig, Men när hon förstod att jag menade den tomma, så kunde hon inte hålla sig för skratt och tro det eller ej men hon gick med på det.

Glad i hågen satte hon sig ner och jag tror nog minsann att det var en av de mest befriande stunder hon upplevt på mycket, mycket länge!

 

Dagen efter, när till och med jag hade förlikat mig med torrdasset, var det dags att lämna idyllen. Vi skulle bara packa och städa ur stugan först.

I städskåpet hittade jag

-en potta 🙂

0

”när båtar åker rulltrappa”

Detta är en fortsättning på en liten berättelse om min fantastiska helg:)

 

Vi anlände till Rolfkärrs stugby, två mil söder om Åmål,  kl 16.00 i fredags eftermiddag.

Innan dess hade vi, typ hundra gånger, fått höra den där frågan som nog många semesterfirande föräldrar förgäves letat svar på, nämligen:

–  ”När är vi framme?

Ja, för det tar ju lite tid att åka till Dalsland. Och vi hade ju tänkt göra lite annat på vägen. Det hade vi ju förvisso också förklarat ett antal gånger, men rastlösa barn glömmer fort. Och när man inte riktigt har koll på klockan och har lite dålig tidsuppfattning blir det ju inte lättare.

Men resan gick bra.

Förutom fikapaus var det första planerade stoppet planerat till Akvedukten i Håverud.

Har ni varit där nångång?

Det var ett jättefint ställe måste jag säga. Vädret var perfekt också, och det gjorde ju sitt till. Både tåg, bussar och båtar passerar där med hjälp av magnifika broar och slussar.

Innan vi gick ur bilen kände jag ett omåttligt behov av att berätta för barnen om att vi nu hamnat vid Dalslands kanal. Och att förr i tiden fanns det smarta människor som kom på att när de ville skicka saker långt bort kunde de göra det på vattnet. Och de kunde BYGGA så otroligt bra trots att de inte hade sådana bra maskiner som vi har nu.I Dalsland hade man god tillgång på järn och denna valde man att skicka via kanalen till Göteborg….blabla blabla…

Men vid det där laget hade barnen redan försvunnit ur bilen.

-”Vi vill inte ha historia på sommarlovet”, sa tonåringen uppnosigt. Och kan ni tänka er, de fick medhåll av sin far!

Kära nån, vart är mänskligheten på väg…

Jag fick njuta av min nyförvärvade kunskap om Dalslands kanal ensam och låta de andra se och bilda en egen uppfattning.

Lagom när vi kom ner till slussarna så kom en båt in. Och jag har aldrig sett en slussning på riktigt. Det är mest de dramatiska scenerna ur Göta Kanal man har på näthinnan liksom, så det var roligt att se. Det tyckte barnen också, åtminstone de minsta. (Och de största också, fast de skulle ALDRIG erkänna det.)

Jag och 7-åringen gick noga igen i detalj vad som hände i slussen. Hur den stängdes, fylldes  och öppnades. Och vi konstaterade att det liksom var som att åka i en vattenrulltrappa för båtarna, en rulltrappa som tog låååång tid.

(Numera kan vi förrresten faktiskt stå vid en sluss och titta en stund. För några år sen hade det varit omöjligt. Då hade jag dött av rädslan över att våran överenergiska kille skulle ramla ner i kanalen. Nu hade han själv så pass mycket koll så han faktiskt inte klättrade in under staketet. Jag förstår inte de föräldrar som vågar låta barnen gå själva där på kanten. Men så är jag ju en smula överkänslig, jag vet )

Jag kan däremot stå i timmar och fascineras över såna här gamla smarta konstruktioner. Men det var så varmt så det fick räcka med en liten stund.

Och frågan låg ju hela tiden i luften:

När är vi framme i stugan?

 

Hörrni, det här med slussar….De kan bli en fin påminnelse för oss mitt i livet.

Tänk er att vi är båtar. Som åker fram genom livet genom sjöar och kanaler. Bitvis är det underbart. Bitvis är det kallt och stormigt. Och rätt som det är så kommer vi fram till en uppförsbacke.

Den  kan kännas OMÖJLIG att ta sig upp i.

Tänk då på att även den längsta resan börjar med ett första steg. Vi kan få ta en sluss i taget.

Det vi möter i livet är inte alltid så enkelt. Det kan vara skönt med den lilla stund av vila som slussen erbjuder. Då när vattnet fylls på underifrån och gör det som såg omöjligt ut till en framkomlig väg.

Det kan vara en tröst.

Jag gillar att se livet i bilder, och det här blev en fin bild för mig…

 

1,5 timme senare, efter att ha varit på Netto i Åmål o handlat fredagsmys, var vi så framme i Stugan. Och det var underbart.

Bortsett från det här med toaletten….

 

 

 

 

0

”Rolfkärrs stugby”

Vi satt och pratade semesterförslag med barnen runt fikabordet.

Vi har ju redan varit på Öland och det är egentligen gott nog, men vi kände ändå att det kunde vara roligt att göra något mer än det,

särskilt när det skulle bli så fint väder.

Det blev ”Liseberg”, ”Ullared” och ”badhus” som fick flest röster. Detta trots att vi förklarat att vår ekonom var begränsad och att man inte behöver åka så långt och ”bla bla bla”. Samtalet slutade inte i enighet.

Så ringde en vän och berättade att de förvisso varit iväg på en det ena än det andra, men att de avslutat med att åka genom Dalsland. Där har jag, mig veteligen, aldrig varit så jag blev nyfiken. De hade besökt akvedukten i Håverud, sa hon, och var mycket betagen över denna vattenrika plats Hon rekommenderade den varmt som semesterutflykt.

Jag tyckte det lät toppen! Slussar, kanaler, broar och vatten, det tycker ju barnen är kul, tänkte jag och presenterade ivrigt mitt nya förslag för familjen.

De blev SUPERINSPIRERADE!!!….inte….

Inte alls, faktiskt.

-Jag vill inte åka till massa himla historiska platser, utbrast en av tonåringarna!

-Jag tänker inte sitta 20 miljoner timmar i en bil för å kolla på nån himla … alkvedjukt!

-Ni sa ju att vi inte skulle åka så långt, vi hade ju inte pengar!

 

Det hela slutade lyckligtvis i ett asgarv eftersom de insåg hur otroligt tråkiga och negativa de lät. Vi lät samtalet bero lite och funderade vidare om man kanske kunde åka någon annanstans också, som kanske kunde locka dem. Tänk om vi kunde hitta en billig övernattningsplats!

(Detta var på torsdagen och vi tänkte åka på fredagen. vi har ju alltid så otrooooligt lång framförhållning!)

Maken gick in på datorn och sökte på Boende i Dalsland.

Han hittade faktiskt en stuga. En billig. En för sex personer. Den enda som fanns kvar. Och vi tog den!

Vi sa inte att den inte hade toa inomhus, och att den verkade ligga ganska avsides. Vi sa att det var en stugby och visade bilder på våningssängarna.

Det tyckes räcka för att inspirera barnen.

Vi bestämde oss också för att åka vidare via Dalsland in i Norge och sedan hemåt genom Bohuslän på lördag natt.

Och vilken helg vi fick!!!

 

Det ska jag berätta om i nästa inlägg.

Men om ni är en friluftsälskande familj/ vänner/ par etc, som gillar lugn och ro och fin natur, fiske, båtar, vatten etc,  så kan jag VARMT rekommendera Rolfkärrs Stugby. En helt underbar plats vid Vänern, ca två mil söder om Åmål.

Googla på det;)

0

”morgon”

Dimmans sista suckar dansar över sjön

som om den slutligen gett upp

Kapitulerat

för solen som redan segerviss gått in i kampen

 

Den vinner

ännu en dag

och för varje minut som går blir segern bara tydligare

 

Den syns, för på himlen flyr molnen

Den känns, i själva själen

Den bränner, inpå bara skinnet

 

Men det är ännu bara morgon

De flesta hann inte ens upptäcka skådespelet

När dimman sakta upplöstes

i vattenbrynet…

 

0

”När adhd-tanten ska beställa ur nya Ellos-katalogen”

Sitter o glor i höstens Elloskatalog.

Inte för att jag har tid med det, men för att jag inte vet vart jag ska börja bland allt det andra jag borde göra.

Och så gör jag det för att det är mysigt…

Det är lite speciellt med höstnyheterna. De får mig att tänka min favorittanke: Att börja om med nåt nytt.

Det är lockande.

Allt som blivit fel och känns misslyckat, kan man riva, skänka, glömma, elda upp…och så kan man börja om.

Undrar egentligen hur många gånger jag har börjat om i livet? Ändrat om i livet? Och i huset?

Undrar hur många gånger den inneboende rastlösheten har varit nära att kväva mig? Hur den bytts ut till ångest, ja nästan som en kramp, som tvingat fram en förändring och fått mig att må lite bättre igen. Det ständiga drivet, den ständiga längtan efter något annat…

Det är ganska så många som i det närmaste hånskrattat åt mig och mitt om-möblerande genom åren. Till dem har jag lust att säga att de är välkomna in i mitt huvud en sväng så kanske ni inte skrattar längre…

 

Nåväl, åter till katalogen. Den ser ganska snygg ut tycker jag. Och det är den enda som kommit hittills. Väntar på Jotex-katalogen också, och några till. HM-katalogen har jag gett upp min väntan på. Jag får den aldrig! Jag har beställt en HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST, men det kommer inte. Sånt gör mig galen.

Men jag iinser motigt att det kommer bli ganska jobbigt att hitta rätt stil i höst. En stil som jag gillar själv. Åtminstone om man ska tro Ellos. För jag tycker det verkar vara mycket dystert och dovt och färglöst i den. Sen är det ju detta med storleken också. Det främsta skälet till att jag inte har beställt något det sista året är just storlekarna. Att jag alltid hoppas att jag ska gå ner i vikt och därför är det inte lönt att jag beställer något än.

Men vad nu då? De verkar ha gjort om katalogen ! Jag känner inte igen mig!  Inser med viss fasa att jag faktiskt är väldigt känslig för förändringar. Jag vill att det ska vara som det alltid varit. Det är nog lika bra att erkänna. Åtminstone gäller det de saker som jag vill kunna hitta snabbt och smidigt. När det blir för mycket nytt och för mycket omgjort då blir jag förvirrad. Och irriterad, fånigt nog.

Det är för jag vill att det ska gå snabbt!

Jag vill inte behöva läsa igenom massa jobbig text. Jag vill hitta direkt. Klicka i och skicka beställning. Ja, om jag nu bestämmer mig vill säga. Jag brukar fylla rätt många kundkorgar som sen inte blir inskickade. För jag inte kan ta beslut.

Men nu när jag faktiskt behövde lite grejer så märker jag att det är något här som är helförvirrat!!!  Jag får ett erbjudande INNE I katalogen om att jag ska få en digital köksvåg till ett värde av 299 kronor om jag beställer. Men när jag går in på hemsidan finns inte det erbjudandet. Utan då får jag fyra handdukar och 30 procent rabatt…och fri frakt, om jag beställer från rean också.

Och då kan jag ju göra  kanske… rea är ju roligt.

Fast är det lönt att köpa mer sommarkläder nu, som barnen växer ur? Och de där byxorna som faktiskt passar i höst också fínns inte i rätt storlek. visar det sig… Det var ju typiskt. Kollar gardinerna istället, det har de säkert några billiga. Men ifall vi nu tapetserar om i höst är det ju bättre att vänta. Men påslakan och lakan går ju alltid åt. Men vi ska ju spara pengar och då behöver jag ju inte köpa just det…Men för att få fri frakt så måste jag ha med nåt från rean. Om jag kollar tröjorna då? Klickar nu smått desperat fram och tillbaka och får tvångsmässigt för mig att jag måste kolla igenom ALLA. Men det finns ju jättemånga. Och det tar ju jättelång tid det här.

*Suck*

En stund senare…

Vill ni veta hur det gick?

När jag långt om länge är färdig, visar det sig att det fattas två kronor för att jag ska kunna utnyttja det erbjudandet jag tillslut valt. Vad ska jag då lägga till? Ett par strumpor? Men de är ju jättedyra och då tjänar jag ju ingenting!

Nä. När jag tänker efter kanske det faktiskt är bättre att kolla på KappAhl när jag kommer dit. Jag brukar ju få rätt många rabatter där också. Jag orkar inte med det här längre. Har inte tid att sitta här. ÅHHHH vad tråkigt det är å beställa kläder.

Jag behöver ändå inte de där handdukarna.